Presentation av Cannabis Social Club

cannabis-clubs.eu

Majoriteten av de europeiska länderna har dekriminaliserat konsumtionen och (i väldigt liten utsträckning) innehavet av cannabis för personligt bruk. Nederländerna har i åratal tillåtit handel med små mängder för eget bruk. I Schweiz har flera kantoner i långa perioder tolererat odlingen och handeln med hampa för legala ändamål, detta utan att kontrollera THC-halten. Dessa marknadsregleringar blev slutligen förkastade av parlamentet i juni 2004. Sedan dess har kontrollerna varit väldigt strikta och snabbt decimerat hampascenen som innefattade bönder och hampaaffärer. Sedan dess finns det inga officiella källor för att förse sig själv med cannabis. Varje dag måste miljoner människor köpa sin cannabis från organisationer som är mer eller mindre kriminella. De sociala och ekonomiska konsekvenserna har blivit katastrofala.

Dekriminalisering av egenproduktion och egenkonsumtion

Det enda alternativet är egenproduktion men få länder tillåter odling av plantor. Egenproduktion är straffat i majoriteten av relevanta europeiska lagar som ett grovt brott men är ofta behandlat som ett ringa brott. Risken för åtal tillsammans med praktiska hinder medför att endast 20 till 25 procent av efterfrågan är täckt den här vägen. De internationella konventionerna kräver inte av länderna att de ska beivra egenproduktion och egenkonsumtion. Regeringar kan introducera legaliserad egenproduktion och konsumtion utan att behöva vara rädda för att drabbas av internationella sanktioner. Men även om det tolereras så är inte modellen med egenproduktion tillräcklig för den stora efterfrågan och den erbjuder heller inte riktlinjer för ren produktion, skyddet av minderåriga, svart arbetskraft och den svarta marknaden.

Ingen konsensus för produktion eller handel

De europeiska parlamenten och regeringarna är fortfarande mot odlingen av cannabis till den reglerade handeln. De tror att ett kommersiellt system strider mot de internationella konventionerna, att det gynnar export och drogturism, att det skulle vara för tillgängligt och därmed leda till mer konsumtion, speciellt bland ungdomar. Dessa rädslor delas av många europeiska politiker som är är villiga att göra ansträngningar för att förbättra situationen, exempelvis de som stödjer Cataniarapporten. Den reformistiska rörelsen måste ta till sig dessa invändningar. En lösning vore möjlig om såväl egenproduktion för vuxna som kollektiv odling av små mängder för egenkonsumtion var tolererad.

ENCOD presenterar Cannabis Social Club

ENCOD, ett europeiskt nätverk av mer än hundra grupper engagerade i drogfrågor, arbetar på en modell för produktion och distribution av cannabis för vuxna, utan handel, vid namn Cannabis Social Club (CSC). CSCs är ickekommersiella sammanslutningar som organiserar professionell kollektiv odling av väldigt begränsade mängder av cannabis, tillräckligt för att täcka behovet för deras medlemmar. Odling, transport, distribution och konsumtion underkastas säkerhets- och kvalitetskontroller, detta utan publicitet, fasadskyltar och skyltfönster. Medlemmarna finansierar systemet med prenumerationer anpassade till deras behov. Det finns inga möjligheter till handel. Medlemmarna är inte tillåtna att sälja något cannabis och måste se till att den inte konsumeras av underåriga.

Ett projekt av europeer

Det finns idag aktiva CSCs existerande i Spanien och Belgien. Sammanslutningen Trekt Uw Plant ("Odla din planta") som skapats av cannabisanvändare i Antwerpen håller på att starta sin första kollektiva plantering. I samförstånd med den federala belgiska policyn är planteringen av en honplanta tolererad, även om det inte är strikt legalt. Genom att upprätta en kollektiv plantering försöker Trekt Uw Plant att lösa problemet de de många människor som inte kan odla själv. Planteringen har som målsättning att förbättra den legala säkerheten för hampaodling, reducering av cannabisprodukter på den svarta marknaden, eliminering av cannabiskonsumtion för underåriga och säkerställandet av hälsoskydd för användarna. Efter det positiva beskedet i Bilbao i april 2006 där man beslöt till förmån för ett liknande initiativ, sammanslutningen Pannagh, har flera grupper av cannabiskonsumenter startat arbetet under överinseende av de spanska myndigheterna. I USA och Kanada existerar klubbar för medicinska användare. Dessa klubbar fungerar dock på ett mindre transparent än denna modell.

En anpassningsbar modell

Aktiviteter baserade på en liknande modell har startat i andra länder. Det beror helt på lagstiftning och politisk praxis. CSCs kan formas på olika sätt. I länder eller regioner som är mer progressiva kan privata konsumtionsgrupper också erbjuda ett konsumtionsutrymme för deras medlemmar. Detta för att ytterligare medverka till en separation från gatumarknaden och med en hög niva av prevention och hjälp för användare med problem. Systemet med en ickekommersiell rörelse garanterar att ägaren eller dess anställda inte pressar konsumtionen. De begränsade kvantiteterna hjälper också till.

Ett trovärdigt alternativ

Det är många fördelar med Cannabis Social Clubs. Först och främst, den här modellen tillåter produktion för egenkonsumtion och distribution utan handel, export eller import av cannabis. Den kollideras därmed inte med de internationella konventionerna. Marknaden blir mer transparent med möjligheten med täckandet av de egna behoven för vuxna. Bättre metoder för folkhälsan och miljön används i cannabisodlingen. Den svarta marknaden med dess problem vilka inkluderar stigande THC-halt, utspädda produkter, höga priser, våld, försäljning till minderåriga och misären som följer med öppna drogscener försvinner. Myndigheterna kan etablera en lämplig ram och kontroll för CSCs under hela processen, från odling till konsumtion. CSCs kan skapa arbeten och öppet köpa ansenliga mängder varor och tjänster som är momsbelagda. Systemet kan snabbt skapa ett alternativ för konsumenter från den svarta marknaden.

För att visa vår beslutsamhet, låt oss starta pilotprojekt där det är möjligt: förnyelsebar energi, biologisk odling, lämplig selektion av gener, produktinformation, realistiska individuella mängdes, månatligt medlemsskap samt diskret och säker odling och distribution. Ingen annonsering, medlemskap endast genom rekommendation för att hålla ner antalet medlemmar och för att utesluta störande element. Allt detta är en konkret bas för att starta denna absolut nödvändiga verksamhet.

Här är ett utdrag för ett tal som hölls på ENCODs kongress i Antwerpen 2006:

Avsluta den svarta cannabismarknaden

Produktionen och den kooperativa distributionen av cannabis skulle leda till skapandet av många heltids-, deltids-, och säsongsjobb. Lönerna och skatterna från denna marknad kommer att generera miljarder med euro till den officiella ekonomin och skapa en obestridlig ekonomisk tillväxtfaktor. De unga och inte så unga användarna av cannabis skulle inte längre ha intrycket av att vara patienter under överinseende av kriminella. Det är nödvändigt att ändra den legala statusen på cannabis. Hur rör vi oss från ett totalt förbud till marknadsregulering samtidigt som vi skyddar folkhälsan och den allmänna säkerheten samtidigt som vi garanterar en verkligt positiv socioekonomiskt verkan?

Minsta åtgärd: dekriminalisering

Utan att bryta de internationella avtalen eller förändra den europeiska balansen vad gäller droger kan varje land dekriminalisera den privata konsumtionen av cannabis och tolerera allmänt innehav av tio gram (samt för CSCs 500 g i lager och odling av fem plantor per person). Som med tobak, konsumtion i allmänna utrymmen utan rökrum förbjudet. Det är också nödvändigt att tolerera försäljningen av fröer och kloner för att tillgodose egenproduktion och minimera andelen för den svarta marknaden, speciellt från import. Cannabis och dess produkter behöver också omklassificeras i den legala drogtabellen och medicinsk cannabis behöver legaliseras.

Varför reglera?

Dekriminaliseringen av konsumtion (inkluderat toleransen av egenproduktion) är det enda måttet av anpassning för detta sociala massfenomen. Det placerar cannabis tillbaka i den privata sfären, minskar det polisiära och sociala trycket, speciellt bland de unga; det stöder en konstuktiv dialog kring folkhälsa. Det minskar, men raderar inte, den paralella ekonomin, penningtvätten samt kriminella organisationers kontroll av produktionen och distributionen. Majoriteten av användarna har inte möjligheter att odla sin egen cannabis. Medelklass och landsbygdsungdom skulle dra fördelar av dessa årgärder. Ungdomar i problemförorter skulle slippa jagas för cannabis men de kommer alltid att frestas att langa cannabis.

Vilken legal status för cannabis?

Den här nya modellen implicerar att konsumtionen av cannabis, även om den medför en relativ fara för användaren, måste tolereras så länge det handlar om konsumtion i den privata sfären och inte kolliderar med kraven på lag och ordning. Detta är varför institutioner såsom tobaksaffärer, barer och även schweiziska hampaaffärer och de nederländska coffeshopsen är för synliga, för uppmanande. De stödjer kritikernas argument som slapphet, dåliga signaler för ungdomar, fri cannabishandel i äffärer och andra negativa bilder associerade till en allt för tillåtande status.

Det här allmänna systemet borde inte integreras med den medicinska distributionen av cannabis. Man kan inte sätta miljoner av vanliga användare i läkemedelssystemet. Vidare, apotek är inte entusiastiska över iden att hantera denna folkmassa på en daglig basis och laboratorier föredrar att arbeta med dyra pseudosyntetiska patentvarianter istället för med plantor. Majoriteten av användarna skulle uppfatta skillnaden mellan att vara kriminell och att vara patient negativt. Den mest lämpliga lösningen kring toleransen av egenproduktion skulle vara kooperativ odling. Sammanslutningar med ett ickekommersiellt mål skulle ena användarna vilka inte kan odla för sig själva och säkerställa produktionen för dessa. Detta ickekommersiella system skulle skapa många jobb. Det undviker hindret skapat av de internationella konventionerna vilka förbjuder handel, import och export.

Kooperativ produktion

Sammanslutningar kommer att kunna odla direkt för deras medlemmar eller köpa från godkända producenter. Tillståndet för att producera cannabis rik på THC kommer först att tilldelas strikt biologiska odlingar. En grupp av forskare, representanter från myndigheter, producenter och användare behöver etablera medicinska standarder och tillverkningsprocesser anpassade till humankonsumtion. För att inte stöta sig med konventionerna som förbjuder internationell handel så måste varje land se till att att de tillgodoser produktionen av sitt egna material.

En kontrollerande organisation hanterar analyser och undersökningen och garanterar på så sätt marknadens integritet. Polis, tull och skattemyndheterna fortsätter att repressivt hantera smuggling och icke åtlydande av regler.

Användarnas sociala klubbar

Dessa sammanslutningar kommer att ha möjlighet att öppna klubbar för användarna på adresser som inte är exponerade för förbipasserande samt utan extern publicitet. Dessa platser, reserverade för deras medlemmar, kan vara öppna från sex till midantt på vardagar och till 02 på helger. Där kan även distributionen av cannabiset äga rum. Varje medlem får ett smartcard förladdat med dess cannabiskredit med ett årligt eller månatligt maximum, enligt sitt betalda medlemsskap. Mängden kan anpassas efter åldern på medlemmen. För att undvika fresta unga är det lämpligt att endast ge medlemskap till de som fyllt 18. Detta är jämförbart med åldersgränsen för servering i barer och innefattar den genomsnittliga ålderns bland användarna. Å andra sidan kan man också reglera tillgängliga kvantiteten med 60 gr/månad innan medlemmen fyllt 21 och 100 g över den åldern. Detta för att minska överkonsumtion och läckage till den svarta marknaden. Medlemmar betalar en engångskostnad för drogprevention och för sociala och folkhälsokostnader. Dessa privata användargrupper kan också erbjuda sina medlemmar ett kostnadsfritt utrymme för konsumtion av cannabis i utbyte mot en strikt separation av marknaderna för olika sorters narkotika och konsumtion, med en policy för att minska gatuvåld, ett upptäckande av problematiska användare där man hänvisar dessa till prevention och assistans. Dessa sammanslutningar behöver följa ett antal åtaganden: förbud mot försäljning och konsumtion av alkohol, obligatioriskt att tillhandahålla vaporizers och delta i preventionskampanjer mot rökning och andra medicinska kampanjer, gratis konsumtion för nyktra bilförare, säkerställandet av ett system för att avgöra körfärdighet och våldsprevention. Myndigheterna skulle ha möjlighet att begränsa antalet och förvaringsutrymmena för dessa klubbar enligt behovet av lag och ordning.

Socioekonomiska fördelar

Det här systemet skulle i hela Europa skapa tiotusentals ickekvalificerade anställningar i production, underhåll, säkerhet och distribution. Etniska minoriteter känner ofta bättre till den här marknaden och dess produkter. Utan diskriminering skulle dessa bli utmärkta anställda. Klubbar kan öppna i zoner utan utrymme för socialt liv, exempelvis i förorter. Fördelarna av detta tillhörande system skulle vara tillräckligt för att nära medicinska policies med utbildning inklusive objektiv prevention och reducerandet av risker relaterade till användadnet av alla droger. Systemet skulle inklude upptäckande och sociomedicinsk stöd till missbrukare och deras familjer. Det skulle garanterat finnas kvar ekonomiskt utrymme för att finansiera lokal sociokulturella projekt.